nej nej nej och återigen nej.
orkar inte mer av det här nu.
det kommer dem dagar som jag inte orkar lägga någon energi, men så kommer det helt plötsligt, utan förvarning eller ett minsta ljud.
jag hatar att inte kunna känna av det längre. jag kunde för några år sedan, när jag var liten. men nu när jag blivit stor och näst intill vuxen så kan jag inte förutse någonting. förstår inte vad som hände riktigt.

besviken faktiskt. besviken på mig själv som inte tillåter det glada vara starkare än det ledsna. besvikelse är det som tar hårdast.

och jag som trodde att allting var löst, men icke.